Idag har jag spenderat tid på ett café. Druckit kaffe och ätit stans godaste lasagne. Jag har köpt en korallröd hoodie och vandrat omkring planlöst längst hamnen. När kvällsljuset ligger som ett härligt skymmningsdis och vårsolen värmer, då trivs jag. Vi gick hand i hand, stannade på diverse ljugarbänkar på vägen och bara andades. Köpte en smoothie på vägen hem. Nu är våren här. På det sättet kommer jag spendera mina vårkvällar i fortsättningen.

Jag kliar mig i pannan och leter efter de rätta orden. Kliar igen, på andra sidan. Fönstret står på glänt. Jag luktar på regnig melankolisk industristadsluft och sneglar försiktigt på de småsmå regndropparna som faller. Idag föll jag med dem. Det händer ibland. Mina dagar blir aldrig som jag tänker mig, de passerar framför mina ögon. Jag hinner inte blinka. Jag vill bara skrika stop, men då är det redan försent. Här sitter jag och tittar på mitt eget skådespel, utan att få spela med. Här går jag runt i en värld med sabbade rutiner och längtar efter världen. Väntar på datumet, som äntligen kan ta oss härifrån.

Jag vill hämta in flyttlådorna från förrådet och börja packa ner mitt meningslösa liv i dem. Tänk om jag aldrig skulle behöva öppna dem igen? Det ska bli så skönt att lämna mitt påhittade liv här hemma och börja om från noll. Utan meningslösa saker. Med ett block, en penna, kameran, datorn och lite kläder. Jag ska förlora mig i drömmen och försöka hitta mig själv utanför den fasad som håller mitt nuvarande liv på plats. Jag måste fallera strukturen för att bli fri. Och hel. Jag tror inte jag kan bli hel här.

Den fuktiga luften börjar tränga sig igenom mig och jag fryser lätt om mina nakna ben. Här går människor omkring på gatorna omedvetna om mina tankar. Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser någon passera framför vårt fönster. På väg hem från jobbet, brukar vara det första jag tänker. Hem till barnen. Sedan soffan. I den här staden jobbar de flesta från sjutillfyra. Jag skulle hellre dö. Mitt konstnärliga sinne skulle aldrig kunna tillåta ett sådant självplågeri. Men vad vet jag om dem, egentligen?


Jag tror du kommer få sjunga dina sånger och jag få skriva mina rader och ta mina bilder. Vi kommer förevigas en dag.

Jag är trött på allt idag.
En dålig dag, helt enkelt.

Hoppas den går att rädda...

 

Jag är ordatom, av någon anledning. När vi var hemma hos farmor och farfar idag, hittade vi gramofonskivor på vinden. Och jag bara älskar miljön. Jag vill också ha en vind när jag blir stor.

Förra året den här dagen kunde jag använda min gladiatorsandaler för första gången. Barfota. Jag drömde att alla rosa blommor slog ut under några timmar och jag sprang runt och fotade så mycket, för jag trodde att de skulle försvinna igen. Men än så länge är knopparna långt ifrån att slå ut. Vi har inte ens ätit årets första kulglass. Och jackorna vill man heslt av allt inte ta av sig riktigt än. Men snart är maj här...

Idag fyller farfar år, så vi ska åka dit när Matilda sluta skolan och gratta honom. Grattis farfar. Hoppas det är tilräckligt varmt för att sitta ute på deras altan och fika åtminstone. Som vi brukar göra varje år.

Dagens lunch - Per Morbergs sparrissoppa. Enkelt och gott.

"Jag skulle klyva solen i tu
om jag fick skriva på din hud"
(...)

skrev du precis på min mage
och ritade ett hjärta.



Jag ska göra chokladmousse och skriva en grej till skolan.
Senare blir det filmmys.

Gårdagen blev verkligen lyckad. Från början till slut. Med skogspromenader på Ängsö, fotografering, Sarasällskap, varma klipphällar, blåsippor, pizza på Kajens café, utsikt över Mälaren, äckligt kaffe, illamående, rödvin, blårutigklänning, högklackade skor, Tabazco, god mat, vitt vin, strawberry daiquiri, trevliga samtal och ett kort besök på Bill och Bob där de andra höll hus precis innan stägning.

Här hemma ser det ut som ett bombnedslag och vi båda är sega. Men förhoppningsvis piggnar vi tlll snart, så vi får någonting gjort idag. Jonathan klinkar på sin gitarr och jag tänkte redigera lite fler bilder och plugga. Vi ses.

Lördagsmorgon. Jag vaknade innan åtta. Nyhetsmorgon står på i bakgrunden, jag har kokat gröt, druckit te och njuter av lugnet. Det var längesen. Du ligger kvar i sängen och snarkar. Du är så söt när du sover. Solen lyser in genom persiennerna och bildar persiennmönster på golvet. Jag gillar det. Om solen fortfarande lyser när Jonathan vaknar, blir det nog en fototur ute i naturen. Men först ska jag läsa om språklig förändring. Det kan behövas.



Du är speciell.

Min mormor somnade in till slut. Fridfullt. Natten till måndag. Idag skulle du fyllt 67 år. Du finns i mitt hjärta och jag kommer alltid att minnas dig som min pysselmormor. Allt du sytt. Alla tomtar. Alla tändstickshus. Alla dockor. Alla dessa pärlklänningar. Alla fina saker som du har skapat med händerna. Och mariannekolorna som vi brukade få. Jag hoppas du kände av min närvaro när vi hälsade på dig i fredags. En dag kanske vi möts igen.

Jag bakade muffins i brist på annat idag och fick massvis med berömmelse från grabbarna. "Jag skulle vilja hångla med den här", löd en av kommentarerna. Jag har precis andats in lite av den gråa luften, på en promenad runt en skräpig stad. Energin fattas fortfarande. Jag som verkligen måste plugga. Det är svårt att hålla motivationen uppe, när jag i mina tankar redan befinner mig långt härifrån. Ge mig en härlig vår, så jag hinner njuta av Sveriges höjdpunkter innan jag försvinner bort...

Rengndropparna slår mot fönsterblecket. Snön faller. Det är tyst, du gick precis och la dig. Jag kan aldrig sova längre, så jag sitter uppe och funderar, filosoferar och längtar. Jag brukade vara orolig. Rädd för att gå fel. Misslyckad för att jag inte fortsätter min utbildning. Eller bara missförstådd. Inte idag. Inte ikväll. Inte igen.

Jag är glad för att jag vågar släppa allt det där som under många år har plågat mig mer, än vad jag fått ut av det. Det är inte rätt, jag ska inte behöva känna så. Ingenting är värt det. Jag ger inte upp. Jag slår mig fri. Det är den känslan jag är ute efter. Jag är inte orolig på samma sätt längre. Jag behöver inte prestera perfekta reslutat. Jag behöver bara leva fullt ut och det är precis vad jag ska göra. Jag vet att jag kommer hitta nya vägar att gå på och jag kommer vandra dem med dig. Hand i hand. Det betyder allt för mig.

vi har sagt upp lägenheten
jonathan har tagit tjänstledigt
vi sparar pengar
läser om spanien och frankrike dagligen
skriver listor på allt
letar förråd
jag längtar till jonathans semeseter...


vi ska åka.
jag blir lycklig när jag tänker på det.

Jag vill aldrig bli en av dem. Som aldrig gör vad de vill, utan hela tiden följer med strömmen. Eller normen.
Det skulle vara min mardröm. Jag längtar bort. Tre månader är inte särskilt lång tid. Men längtar man bort, så gör man. Jag har stört mig på så oerhört mycket idag och det irriterar mig.

Ja, jag är lite bitter, men det får man vara ibland. Fast jag gillar inte bittra människor. Så jag ska sluta med det nu. Jag tror jag är för trött för det här egentligen...



ibland borde jag vara tyst.

Jag nynnar till Lars Winnerbäck och försöker komma i fas med den här dagen. "Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora. Här är gatorna alldeles för små, här sitter alla på kafé och säger: "ingen idé, det är redan försent ändå."" Jag vaknade med helt fel känslor idag. En grå dimma har lagt sig framför mina ögon och jag känner mig svag.

Veckan började bra igår. Vi åkte ut en sväng i naturen, andades vårluft, fångade vårtecken, promenerade med lillasyster, kikade på fåglar från utsiksplatsen och försökte fånga fjärilar. Solen gömde sig lite för ofta bakom söndersprängda moln, men luften var behaglig. På vägen hem storhandlade vi och när vi kom hem städade jag ut gammal luft. Kvällen spenderades med Amanda. Vi lagade mat, kvällsfikade, hängde i soffan och pratade om livet, framtidsvisioner, drömmar, äventyr och lite skvaller. Jag målade naglarna röda och vi sa hejdå vid tolvtiden. Allting var perfekt, förutom bristen på internetuppkloppling.

Idag var tanken att jag skulle sätta mig in i en helt ny kurs, på ett helt nytt universitet och på ett helt nytt studiesätt för min del. Distans. Men mina inloggningsuppgifer har försvinnit och jag är borttappad...

Jag och Jonathan har lekt kärlekslekar och viskat kärleksord. Busat och andats tillsammans. Bästa sättet att fördriva tid, en orklös söndag. Vi åt pannkakor till frukost och jag kan inte låta bli att le idag. Det spöregnar ute till och från. Ibland tittar solen igenom skyfallet. När Jonathan kommer tillbaka från affären ska vi laga mat och baka skorpor. Jag gillar dekadensen söndagar för med sig. Vädret är ambivalent idag, nu skiner solen igen och himlen är blå.

tillbaka, fastna inte, gå framåt, tillbaka, stanna inte, lämna inte, gå bara, framåt, titta inte bakåt...
något jag skrev vid ett sent klockslag en gång bara.

- Du är som ett konstverk...

- Är jag?

- Nej, du är vackrare!

När är du som lyckligast, fina?

När jag vaknar av en puss i pannan. På fina höstiga promenader med kamera och älsklingen. När jag läser sådant som berör mig. När jag skriver den perfekta textraden. Ute på äventyr.

 

Vad missar du inte på tv?

True Blood och Andra Avenyn.

Vad måste finnas med i spotifylistan över de bästa låtarna?

Mannen i den vita hatten - kent, Burn me and blind me - Edith Backlund (men den finns tyvärr inte på Spotify), Järnvägsspår - Lars Winnerbäck, Heartbeats - José Gonzales, Human - The Killers, Sen en tid tillbaka - Melissa Horn.

 

Vad måste finnas i godispåsen? Eller vill du hellre ha chips eller glass?

Fruktnappar. Jag älskar verkligen fruktnappar.

 

Samlar du på något?

Jag önskar att jag gjorde det. Det skulle vara problem i sånt fall.

Vad ser du till att alltid ha i kylen?

Det varierar. Jag är verkligen ingen sån som har sådana måsten. Om det är någonting som jag måste ha hemma så är det mitt gröna citruste som jag dricker varje morgon, men det står ju inte i kylen.

Hur träffades du och din pojke?

Det var kaotiskt. Både jag och Jonathan hade annat förhållande. Men kärleken har inga gränser. Vi började träffas under sommaren 2005. Det var min bästa sommar någonsin, samtidigt den konstigaste. Vi cyklade runt hela nätterna, sprang över sommarängar, Jonathan spelade melodier på sin gitarr för mig och så älskade vi på en golfbana.

 

Favoritband(du får bara välja ett.)

Åh vad svårt. Eller kent såklart. Mest av den anledning att jag mest lyssnar på soloartister annars och inte band.

Vilka bloggar läser du?

Jag tittar in på många bloggar varje dag. Men de flesta betyder inte så mycket för mig. Men jag har en del som jag verkligen läser och blir berörd av.

Vad inspirerar dig?

Allt möjligt. Böcker, filmer, andra fotografer såklart, jag inspireras av mig själv och mitt liv. Musik, promenader. Förhoppningsvis kommer jag få mycket inspiration när vi åker ut på äventyr.

 

Vilka är dina favoritförfattare/favoritböcker?

Just nu läser jag Haruki Murakamis böcker och de faschinerar mig. Jag har inga riktiga favoriter, jag läser lite allt möjligt. Mest kärlekshistorier. Jag fastnar lätt för titlar...

Jag undrar var du ser dig själv fem år från nu? :)

Min nya plan är att leva så planlöst som möjligt. Jag vet inte och jag vill inte veta. Jag hoppas att jag mår bra och att jag har utvecklats som person och inom mina intressen. Jag hoppas att jag har en mer klar bild av hur jag vill leva mitt liv.

Vad har du för objektiv?

Jag har precis bytt kameramärke och köpt nya objektiv. Min kamera är en Canon Eos 7d och objektiven som jag köpte till är: Sigma 20mm, f/1,8 Ex Dg - Tokina 16-50mm, f/2,8 At-X - Sigma 70mm, macro f/2,8 Ex Dg. Mitt nya favoritobjektiv ör 20 millimetern. Jag har även ett gamalt analogt objektiv, ett Helios 58mm, f/2,0.

Tack för alla fina frågor!

Den här torsdagen försvann allt för fort. Inte obemärkt. Men utan särskilda iaktagelser. Eller det beror väl på hur man ser på saken. Jag har suttit i ett klassrum som åskådare. Utan att säga ett ord. Jag har lyssnat på deras tankegångar utan att förstå och utan att kunna förmå mig att förklara hur jag ser på saken. Jag blir oerhört frustrerad. Varför kan jag inte uttala orden som jag så fint sitter och skriver varje dag?

Jag fick med mig en take awaykaffe innan lektionen och när jag kom hem stod maten på bordet. Du vet hur man gör helt enkelt. Jag blir lika förvånad och överraskad varje gång.

Imorgon ska jag koppla av. En fruktansvärd stress har jagat mig den här veckan. På alla möjliga sätt. Men den börjar släppa och jag känner mig lugn. Det känns skönt att veta att jag inte ska stanna kvar här. Att vi ska härifrån. Du och jag. Från den gråa staden som ständigt påminner oss om förgångna tider. En dag kommer vi tillbaka hit, men då har vi andra minnen att luta oss tillbaka på...

Vi tittade på en helt fantastisk lägenhet för cirka två veckor sedan. En ateljévåning. Men ödet hade bestämt någonting annat för oss. Vi fick beskedet imorse. Jag blev faktiskt lättad. Jag känner mig fri... all ångest släppte bara sådär.



Så.
Vi tänker åka till Barcelona i början av augusti och stanna där. Ett tag. Vi kanske spenderar vintern i Paris. Vem vet? Jag har sökt några distanskurser och Jonathan kommer att fortsätta sin utbildning till undersköterska på distans. Så då behöver vi inte tänka på någon annan inkomst. Vi är fortfarande i planeringsfasen, men jag tror vi har bestämt oss. Vi måste göra någonting nu, innan det är för sent. Och jag blev bara så himla glad helt plötsligt.

Jag har drömmar att förverkliga. Det är dags. Förhoppningsvis blir det början på min bok...

Jag har varit snurrig idag. Sista anmälningsdatum till höstterminen närmar sig. Jag har gått vilse på en omväg och kan inte hitta tillbaka till vägskälet. Jag vandrar bara på vägar som ger mig ångest och förvirring just nu. Jag behöver någonting nytt och mer betänketid. Jag vill inte gå flera omvägar för att uppnå ett obestämt mål. Livet är för kort för fler misslyckanden.

Högskoletiden har fått mig att falla omkull. Dit vill jag inte återvända i höst, jag är inte tillräckligt stark för det. Distanskurser eller folkhögskola, är det som jag just nu överväger. Jag kommer att söka både och för säkerhets skull. Det finns hopp för mig med. Jag vandrar ständigt runt med en vilsensjäl med en inre önskan om att aldrig bli som dem. "Om hon bara vågade, skulle världen se annorlunda ut."

Jag fick rådet att göra det som känns bäst för mig idag. För det första ska jag hoppa av, informationsdesign i praktiken. För det andra ska jag plugga på biblioteket imorgon och fundera på essä-ämnen till litteraturkursen. För det tredje ska jag börja distanskursen, språklig förändring och variation på måndag. Hösten är fortfarande ett oskrivet blad, men just nu har jag så mycket annat att se fram emot...

Jag kan vara lite mystisk ibland och ta omvägar för att inte tala klarspråk.
Så om det är någonting ni undrat över men inte vågat fråga, så kan ni göra det nu.
Jag svarar på allt mellan himmel och jord. Tror jag.

(Förutom komplicerade designfrågor...)

Vi är sams igen. Och jag tror på kärleken. Det måste jag göra. Jag är glad igen, jag har snurrat runt på stan med en blommig kjol och rosa Converse idag. Träffat vänner, druckit en jättekaffe, gömt mig bakom solglasögonen, promenerat några varv runt stan med dig och kameran i varsin hand och provat kläder. "Jag skulle vilja bo i en stad som det tar mer än 10 minuter att gå runt..."

Du klinkar på din gitarr och jag kan inte låta bli att le lite för mig själv. Jag älskar dig så oerhört mycket. Vi har det bra. Bäst. Jag ger aldrig upp det vi har skapat...

Jag har bara tittat lite på solen idag, genom fördragna gardiner med gråten i halsen. Och konstaterat ganska snabbt att jag inte kommer gå ut idag. Snart försvinner solen bakom horisonten och jag ösnkar att jag kunde gömma mig en stund. Nu är ångesten dubbelt så stor. Jag kommer aldrig att veta varför jag gör som jag gör, eller varför du gör som du gör. Du borde veta bättre. Det är allt.

Jag tror jag nyss bakade världens fulaste rulltårta. Det blev en enda stor röra av alltihop...

Mina solstrålar var här och åt tacos igår. Vi drack vin medan Sandra fick partybubbel och ett glas med rosa prickar. Jag tror att jag dansade och läste konstiga citat som jag skrev när jag var liten. Jag har bland annat citerat Albert Camus. Hur kommer det sig egentligen, visste jag ens vem han var...? Nej, verkligen inte.

 

"Jag kommer aldrig att tro att gud spelar tärning med världen."

"Min kropp är sorgsen och jag har läst alla böcker."

"När hon är elegant klädd ser hon ut som en edition de luxe av en dålig fransk roman."

"Människan är den enda varelse som vägrar att vara den hon är."

"Tolkningen är intellektets hämnd på konsten."

 

 

Jag särar på persiennerna och konstaterar att det återigen är en gråmulen dag. När skulle aprilsolen dyka upp egentligen? Jag dricker te ur en liten japansk tekopp. Heartbeat strömmar ur högtalarna. Jonathan pratar i telefon. Jag vaknade av en smekning och en kyss i nacken. Perfekt.

 

Jag tror att jag ska baka rulltårta idag och plugga lite. Vi ses.

Jag ligger i soffan och lyssnar på killarna vid bordet bakom. Bakgrundsmusiken står Paus för. Jag är trött. Jag borde inte ligga här och skriva tomma ord och besöka tomma bloggar. Boken har varit igenstängd i snart två dagar. Pianolärarinnan, heter den. Jag känner pressen från alla håll och kanter. Jag önskar att jag kunde hantera den. Ikväll försöker jag ignorera den. Imorgon ska jag gå upp tidigt och få mycket gjort...

Nu stänger jag av.

"Vi sitter mitt emot varandra han och jag. Som så många gånger förr. Det faller vårregn utanför caféfönstrena. Mysigt. Jag är glad att jag sitter här. Det trodde jag aldrig för sisådär förtiofem minuter sedan. Spegelångest har plågat mig idag. Nu sitter jag här med en slarvig toffs och turkosa naglar. Vi har beställt mat och kaffe.

Tanken är att jag ska sitta här och plugga i några timmar. Jag ska vara duktig och skriva klart en gammal restuppgift som har plågat mitt sinne i snart ett år nu."




Längre än så hann jag inte innan jag tog fram datorn och började skriva. Regnet har upphört, jag har kommit ungefär halvvägs. Jag får fortsätta imorgon. Klockan är ändå kvart i sju. Jag tror jag ska beställa en till kopp kaffe innan vi går hem...

Jag lyssnar på min godnattlista som jag har fått av sandra. Jag tänker på dig och blir lugn. Låten, Vänner av Lars Winnerbäck är vacker. Som det mesta på den listan. Förutom Spotifyreklamen. Min dag har varit lång. Jag borde krypa ner bredvid dig i sängen. Somewhere over the rainbow bluebirds fly. Jag kan inte låta bli att svepas med i musiken. Har jag sagt att jag gillar er? Tack för idag.

 

Ibland känns det som att jag öppnar mig för mycket, för mina åskådare här på bloggen. Jag har svårt för att hålla inne mina innersta känslor. Men jag vet inte hur jag skulle bära mig åt om jag inte hade någonstans att skriva av mig. Det här är mitt skrivblock. Jag skulle inte klara mig utan det. Ibland så tänker jag på om det kan få några konsekvenser i framtiden. Men ärligt talat. Jag bryr mig inte. Vissa som har någon form av relation till mig, tror säkert att jag är schizofren. Det är jag inte. Jag är bara glad ibland och ledsen ibland. Ibland känner jag mig nere under en längre period och ibland ler dagarna mot mig. Det är inte konstigare än så.

 

"Jag hatar min tendens att fläka ut min bräcklighet. Om jag ändå kunde vara lakonisk, mystisk, sparsmakad, lagom och sval. Sådär nordisk. Om jag ändå. Men. Ja. Det är som det är."

(ur boken Allt)

 

Men det vore nog ganska tråkigt i längden...

"Vi ligger i sängen. Du håller min hand och andas tungt bredvid mig. Jag gillar dina händer. Fyra nätter har du varit ledig i påsk, i fyra nätter har vi sovit bredvid varandra. Nu är det vardag igen, du ska snart gå upp. Då kan jag somna. Min kropp är trött men huvudet snurrar av ord. Istället för att ligga och vrida på mig tar jag fram skrivblocket och skriver några rader. Jag gillar att fylla tomma rader i ett nytt skrivblock med nonsenstext och formuleringar som bara dyker upp när man ska sova.

Du andas tungt. Då vet jag att du sover. Jag är tyst och försöker att inte bläddra för mycket. Femtio minuter kvar. Klockan tickar på ditt nattsängsbord. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ha en tickande klocka i mitt sovrum, men nu har vi snart haft den i nitton månader. Jag tänker nog bara på den när jag ligger och grubblar.

Jag tycker det känns bra att vi ska gå till biblioteket och plugga imorgon, då kanske vi båda får någonting gjort. Nu ska jag släcka lampan och försöka somna. Klockan är 01.14."



Jag vaknade innan klockan ringde. Nu dricker jag mitt morgonte och lyssnar på Järnvägsspår. Snart ska jag ta av mig morgonrocken och föna håret, äta frukost och slå på efter tio. Vi ses senare...

Puss
och
godnatt.

Två konstnärliga ting som jag absolut inte behärskar. Penslarna tillhör svärfar och gitarren är Jonathans. Jag försökte lära mig spela på den en gång, men det gick inte. Det låter så mycket bättre när finaste spelar melodier med sina gitarrfingertoppar. Carolina Wallin Perez röst fyller vardagsrummet med ljuvlig musik. Jag är kär i allt konstnärligt och kreativt. När jag blir stor vill jag bo i en ateljévåning med takfönster. Jag är en drömmare ibland.

Jag satt uppe halva natten och pratade livsfrågor med Amanda. Det finns så mycket underbart i livet. Jag försöker hitta det. Ibland undrar jag varför jag inte är lyckligast i världen. Jag tycker att jag borde vara det. Idag faller det snö igen. Jag drar ner persiennerna, tittar på en film, läser litteratur och drömmer. Puss.

Lyckan som infinner sig när våren kommer, är obeskrivlig. Det har varit tufft att vakna till liv efter en lång, kall vinter. Jag försöker hitta nya vägar att gå på. I torsdags kväll började förändringen. Lite pill i en muffins, ett halvt glas vin, ett uppslaget och klottrat skrivblock, några tankeställare, en uppochnervänd bok, understrykningar, en hel kopp kaffe och söta ord från min finaste. På fredagen väntade en hemlighet. Jag vill inte berätta förrän jag vet helt säkert. Besked kommer omkring den sjunde. Jag har varit snurrig och kreativ den här påsken. Träffat mina älskade vänner, varit vinberusad, fikat, hoppats, promenerat, ätit påskmat, varit glad, använt min jeansjacka och njutit av vårvindar.

Idag var jag obeskrivligt trött när jag vaknade. Så jag har myst i soffan med en bok hela förmiddagen och funderat på hur jag ska uttrycka mig. Jag är nöjd. Senare blir det påskmiddag hemma hos svärföräldrarna och kvällen är obestämd. Till alla er som fortfarande tittar in här lite då och då: Glad Påsk!

 

Idag har jag köpt nya böcker. Fikat med älsklingen. Påskpyntat med lite videris och tulpaner. Städat ut gammal luft. Och bakat äppelmuffins.

 

Nu ska jag äta sushi för första gången i mitt liv. Och efter det myser jag under en filt i soffan. Läser ur en ny bok. Dricker ett glas vin. Kanske äter en muffins. Stänger ut omvärlden. Och lever i min bubbla.