Jag och Sandra har precis varit och tränat och jag har köpt ett träningskort. Så nu ska jag försöka komma igång igen och råda bot på den här dumma november-depressionen. Jag hoppas att december har någonting fint att erbjuda. Som snö och en mysig jul, med alla tillbehör. Eller i verkligheten, en massa plugg och långa dagar. Jag började en ny kurs idag, typografi och layout, jag borde faktiskt vara mer entusiastisk. Men jag vet inte, det blir nog bra. Jag måste försöka hålla ut de sista veckorna innan ´jullovet´.

 

Nu ska jag äta mat och sen kan jag krypa ner under filtar i soffan med gott samvete och ett litet leende på läpparna. Tända lite ljus och njuta av att vi har det adventsfint här hemma. Jag hann inte riktigt med det igår.

Jag har varit ensam i några timmar på kvällskvisten. Filosoferat. Lyssnat på Winnerbäck. Bakat chokladskorpor. Läst forkningsartiklar. Pysslat med en ny bloggdesign. Och försökt skriva på mitt lilla bokprojekt. En dag ska min bok stå i en av hyllorna på bokaffären. En dag. Om det så är om hundra år...

Skorporna står just nu i ugnen och lägenheten fylls av en mysig kardemumma doft. Om ni inte har provat på att baka de små godingarna ännu, så tycker jag att ni ska göra det. Ni kommer inte att ångra er. Jag lovar. Recept hittar du här.

Nu ska jag tända lite ljus, titta på Andra Avenyn och mysa i soffan, äta skorpor när de är färdiga och dricka en kopp te. Onsdagsmys med regn mot fönsterrutan. Det är jag värd efter en effektiv dag med plugg.

Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.

 

Onsdagsmorgon.
Jag är lycklig.

Jag gick upp nästan direkt när klockan ringde imorse, vid nio, klädde på mig, satte i hörlurarna och gick till affären och köpte frukost. Yoghurt, grönsaker och färskt bröd. Även fast jag inte kunde somna i natt lyckades jag ta mig upp. Framsteg. Jag låg vaken i flera timmar och tänkte, på allt möjligt. På livet. På skolan. På träning. På kreativa saker. På idéer. Jag är på väg tillbaka nu, lagom tills november börjar gå över.

Vi var på new moon igårkväll och det var mysigt. Och fint! Bästa kvällen på länge.

regnet smattrar mot fönsterutan. världen är mörk och blöt. igår sken solen för första gången på hela november. men jag går fortfarande baklänges. försöker och försöker. men faller och faller. lördagen var toppen. julmarknad och vinmys på kvällen med sara och angelica. gymnasieminnen. och andra trevliga samtalsämmnen. kvällen avslutades med lite dans och en spontan träff med sandra och jesper. idag har jag återigen varit trött och förlorat motivationen. jag orkar inte linda in orden i bomull längre och låtsas hålla huvudet högt. jag har tappat andan och hoppet den här månaden. november har varit bitterljuv.

[mina ord 091122]

Tiden står inte riktigt på min sida. Jag är tidsförvriden och mina dygn kanske inte är så ultimata, men de senaste dagarna har varit helt okej. Jag har pluggat, varit på stan, fikat, promenerat, umgåtts med nära och kära och slappnat av. Precis vad jag behöver för att fungera och för att sakta men säkert bygga upp en stabil tillvaro igen.

 

 

Kvällsluften var helt underbar när jag och Jonathan promenerade hem från mamma ikväll. Världen är så mycket vackrare på natten nu när dagarna är så gråa. Jag tror att jag trivs bäst i lugna miljöer. I tystnad och med personer som jag äskar och beundrar. Tillsammans med personer som jag kan vara tyst tillsammans med utan att det känns stelt eller konstigt. Det är bland det bästa som finns, när tystnaden kan visa vägen och säga så mycket mer än vad ord kan. Även om ord är det vackraste som finns. När de sägs eller skrivs på rätt sätt.

 

Innan jag somar vill jag bara ge er en stor kram och tacka för alla fina kommentarer som skickas till mig. De når mig rakt in i hjärtat. Jag kan inte beskriva i ord hur tacksam jag är och hur glad jag blir. Ni är bäst.

Kvällen då allt spilldes ut. Vinröda fläckar från vinet du hade med dig från Paris. Beviset på mattan försvann inte ens med åren. Fläckarna lyser fortfrande lika röda och varje gång jag tänker på det blir jag lika bländad av ditt vackra leende som av solen. Jag minns exakt hur det såg ut. Bor du fortfarande kvar i de gamla konstnärskvarteren i Paris? Jag kan inte låta bli att undra. Undra hur jag skulle sett ut i Frankrike, jag som inte ens varit utanför Västmanland. Skulle vi hållit händer under Eifeltornet och skulle vi vakna bredvid varandra i ett ljust rum med fladdrande gardiner? Om du helt plötsligt skulle dyka upp en dag, skulle jag lämna allt och följa med dig. Jag skulle resa med dig. Överallt. Det finns ingenting som skulle kunna stoppa mig.

Men fläckarna på golvet lyser inte utan anledning. Det var slutet för oss. Du ville ge dig av igen på egen hand, du sa att du inte hörde hemma här. Att du inte kunde syssla med konst i Sverige. Jag tror inte att du förstod hur mycket jag behövde dig just då. Men jag kunde inte hoppa av skolan och följa med. Du ville nog inte att jag skulle följa med heller. Jag undrar hur du har det och vem som får vakna upp bredvid dig varje morgon. Hon måste vara världens lyckligast...

Jag ska försöka glömma nu. Det skulle göra mitt liv så mycket lättare, så ikväll åker den där förbannade mattan ut. En två år gammal vinfläck ska inte få mig att gå baklänges. Inte en sekund till. Du skulle skratta åt mig om du visste hur mina år hade sett ut. Du skulle aldrig ha lämnat mig. Vi skulle verkligen ha passat bra ihop. Jag drömmer alltid om oss. Jag brukar se dina tavlor på väggarna. En annan värld. En annan dimension. Vi kanske ses igen, men det här är sista gången jag tänker på dig, drömmarna kan jag dock inte syra över. Men alla medvetna tankar, tänker jag sudda ut. Ditt ansikte är numera bara ett minne.

Pennan knäcktes på mitten. Sista meningen var smärtsam. Nu var det slut, sista raden var skriven och jag skulle gå vidare. Så jag slog ihop skrivboken och steg av tåget på en helt okänd station. Jag var nyfiken på vad världen hade att erbjuda för mig.


[mina ord 091106]

Ännu en grå novemberdag. I sängen. Just nu ser dagarna väldigt likadana ut. Jag har varit hängig ett tag nu, trött och opepp på det mesta. Men imorgon ska jag försöka vända den spiralen uppåt igen. Jag har hunnit tänka mycket idag och jag tror jag kan klara av det. Att vi kan klara av det.

Igårkväll fotade jag lite spontant inne på sovrummet. Det blev en hel del överraskande resultat, bland annat de bilderna ovan. Men även en del på Jonathan, som jag har suttit och redigerat ikväll. Alltid lika roligt att bli nöjd med det man fotar. Puss och godnatt.

och jag likaså. Idag hade jag tänkt gå upp tidigt och plugga hemifrån, men det har inte blivit av. Istället har jag sovit bort halva dagen. Det är som att min kropp inte känner av när den ska vara vaken längre. Jag är trött på dagen och pigg på kvällen. Nu börjar jag komma igång. Jag fick mig en timmes promenad nyss åtminstone, alltid lika skönt med luft, men motigt att ta sig ut. Det är jobbigt att det knappt är någon skillnad på natt och dag längre. Det är alltid lika mörkt. Hoppas snön kommer snart, så det blir lite ljusare.

Nu väntar en stor kaffelatte, en kanelbulle och några timmars pluggande. Läsa forskningsartiklar, forkningsmetodik och analysera. Det låter lagom trist, jag vet, men förhoppningsvis får jag användning till det när jag själv ska skriva examensarbete nästa år.

De senaste två dagarna har jag strosat omkring på Stockholms gator och varit kulturell. I torsdags åkte vi dit med svärföräldrarna, gick på restaurang, drack vin och gick på teater. My fair lady. Väldigt bra skådespelarinsatser, men helhetintrycket dalade på grund av det långtråkiga slutet. Mitten var bäst. Efter en lång dag somnade jag i bilen på vägen hem.

Efter många om och men, ekonomiska bekymmer med mera, så bestämde vi oss i sista minuten för att köpa biljetter till Placebo i alla fall. Så fredagskvällen spenderades framför en stor scen med mäktig musik på Anexet i Globen. Det var riktigt rockigt från början till slut.

På andra sidan jorden, på andra sidan stan
Finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan
För mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
Jag vet att det går över men det är lika svårt för mig

Här finns så mycket vackert som jag inte kan se
Jag drar mig sakta undan och solen följer med
Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är
Det regnade idag och det finns en mening med det

Melissa Horn

 

Nu har jag och Jonathan fyllt frysen med bullar för kommande grådagar, då lite fika kan behövas för att vakna till liv. Kvällsfika är det bästa som finns, speciellt nu på senhösten och i kalla vintertider. Då är det perfekt att tina en bulle i micron, koka en kopp te och tända lite ljus och mysa ner tillsammans i soffan under en filt och titta på en film eller så. Eller som ikväll sista avsnittet av True Blood. Jag lyckdes hinna med och plugga lite tills imorgon också, inte alls lika mycket som jag borde, men det får duga. Nu ska jag krypa till sängs och hoppas på att John Blund kommer och viftar med sitt trollspö framför mina ögon så fort som möjligt, för imorgon ringer klockan halv sju igen. Tillbaka till verkligheten. Även om det bara är för en dag.

Jag omges av en grådimma, ett förvirrat sinne och mittiveckanångest. Jag har sovit bort hela dagen. Eller den tid på dygnet som mörkret inte hunnit ta ifrån oss än. Jag lyckades faktiskt ta mig upp halv två, för att lägga mig i soffan, dricka te, lyssna på Melissa Horn och känna mig meningslös. Mörkret verkar ha satt klorna i mig mer än väntat och jag ser inte förbi dimman. Jag längtar redan till ljusare tider.

Jag gick precis ut i pyjamasbyxor och hämtade in posten och möttes av ett paket kurslitteratur. Så jag kanske borde vara en duktig student och åtminstone läsa ikapp det jag har missat på föreläsningarna denna vecka. Varvat med bullbak och diskussionsmaterialet till morgondagens grupparbete. Imorgon kan bli en fin dag, beroende på min inställning. Så jag måste se till att rycka upp mig... Det är inte varje dag vi blir bjudna till Stockholm, men vad vi ska göra där är fortfarande hemligt. Jag är riktigt nyfiken...

Tisdagen den tionde november har jag spenderat i mammas soffa med en kopp kaffe, några skorpor och en stor dos lugn och ro. Kameran hängde runt halsen när jag promenerade dit, trots livlösheten ute lyckades jag få världen att se mycket vackrare ut genom kameralinsen. Det är magiskt. Ikväll har jag redigerat bilder, lyssnat på bra musik, druckit te, tittat på Andra Avenyn och laddat upp inför morgonens föreläsning. Så de närmaste timmarna tänkte jag ägna åt sömn.

 

Autumn came fast,

dressed in slow motion,

picture perfect,
death row coloured world.

And all the people are singing in the rain,
with the umbrella's,
all the people are dancers in the show,
all the people are singing in the rain,
waving umbrellas,
but ask me autumns just a better word for fall.

I will rest,
till it's over,
gone until,
summer calls,
and when i wake,
sincerely hope it's you,
sincerely hope it's you.

- Edith Backlund

 

Jag har tappat orden de senaste dagarna. Jag letar lite överallt, bakom soffan, under bordet, i garderoben, men de syns inte till. Det är inte lätt när världen är gråblek, mörkret skymmer sikten och kylan biter tag i kroppen. Jag försökte värma upp mig tidigare med ett träningspass med syrran, det fick lite av motivationen att komma tillbaka i alla fall. Jag är ganska opepp på det mesta just nu, men jag försöker åtminstone att hålla huvudet högt ovanför ytan för att inte fall ner. Just nu försöker jag hitta orden genom att lyssna på Sandras musiklista varvat med Kents nya. Det är fint det. Nu är det dags för en kopp grönt citruste...

Vilken lyckad lördag det blev igår. Först släktfika på dagen och lite allsång. Sen hemmafest med en fin skara människor. Vi drack vin in på småtimmarna, disskuterade samhällsfrågor, filosoferade, lyssnade på bra musik och bara umgicks och hade det allmänt trevligt. En perfekt lördagskväll. Idag är jag väldigt seg, men förvånandesvärt pigg ändå, snart väntar den obligatoriska bakispizzan och soffhäng framför serien Generation kill. Jag försöker sätta mig in lite i Hägers situation nere i Afghansitan. Det är faktiskt väldigt intressant.

Just nu spelas kents nya album, Röd i bakgrunden och jag börjar gilla skivan mer desto mer jag lyssnar på den. I början var jag jätteskeptisk, men det kommer nog att ta sig med tiden. Som det mesta när det gäller mig. Jag brukar behöva lite tid.

Ljusen fladdrar på köksbordet, mörkret har fallit och jag har precis ätit lax med potatis. Bakbunkar och bakingredienser är framtagna och vi är redo för att ägna kvällen åt bakning inför morgondagens fikakalas. Jonathans släkt, min mamma och mina syskon kommer hit på eftermiddagen. Så vi ska baka cheesecake, toscakaka och kardemummaskorpor med cokladbitar i.

När vi har bakat färdigt ska jag mysa ner i soffan, titta på Idol, dricka glögg och äta några skorpor. En casual fredagskväll helt enkelt.

Jag känner mig trött men glad och upprymd. Det känns som att stressen som jagat mig de senaste veckorna börja lägga sig och jag kan ta helg en dag tidigare med gott samvete. Grupparbetet och diskussionerna gick smidigt idag och vi kunde åka hem redan med tre-tåget. När jag och Sandra kom tillbaka till stan mötte vi upp pojkvännerna och gick och fikade. Mysigt att koppla av och umgås en stund. Nu tänkte jag bädda ner mig i soffan, tända lite ljus och försvinna in i Bellas och Edwards sagovärld en stund och verkligen njuta av ledigheten. Ibland kan det vara skönt att koppla bort det vanliga livet en stund och då fungerar Stephenie Myers böcker utmärkt. Jag känner på mig att det här kommer att bli en trevlig helg och jag tror att det är precis vad jag behöver. Peace.

Det snöar ute, Jonathan fyller år, vi har tänt ljus, vi lyssnar på stämmningsfull musik och tänker stanna inne hela dagen och bara vara med varandra. Imorse gick jag iväg till torget och köpte rosor och toscakaka på konditoriet, jag har fixat frukost, sjungit ja må han leva och Jonathan har öppnat sina presenter. Han tyckte om det och det gjorde mig lycklig.

Jag försöker hitta alla bra saker i livet idag. För det finns ju så mycket. Men ibland kan de vara svåra att hitta. Ikväll hade vi tänkt baka skorpor och mysa i soffan men istället blir det en spontan biostund med  syster och hennes kille. Flickan som lekte med elden. Det blir nog en fin vardagspaus. Imorgon är jag ledig, väldigt passade eftersom att Jonathan fyller år. Nu måste jag gå.

 

- Vackra höstdagar

 

- Förfina världen med hjälp av kameran

 

- Skriva fina textrader

 

- Jonathan, jag gillar att göra allt med dig, fota, promenera, disskutera, mysa, baka och mysket mycket mer. Du är helt enkelt bäst.

 

- Att läsa böcker och försvinna i en annan värld en stund

 

- Att ligga under en filt i soffan när regnet smttrar mot rutan omgiven av temuggar, tända ljus och stämmningsfull musik. Eller det gillar jag nästan jämt, det behöver inte regna, men det är mer stämmningsfullt på hösten.

 

- Promenader som rensar tankarna. Sommarnattspromenader och höstpromenader är finast.

 

- Kvällsfika med te eller kaffe och hemmabakta skorpor eller annat gott

 

- Att baka och bjuda in nära och kära på en fika

 

- Att dricka vin, äta middag och filosofera med mina fina vänner på lördagskvällarna

 

- Att vakna upp bredvid Jonathan dagar som vi båda är lediga på utan måsten, så vi bara kan ligga kavr hur länge som helst och ta dagen som den kommer.

 

- Dagar då jag är nöjd med mig själv och mitt liv flyter på som jag vill

 

- Att vara hemma hos mamma och känna mig trygg hos familjen

 

- Jonathans fina röst och gitarrspel

 

- Vackra sommardagar

 

-Att resa och se världen

 

- När det går bra i skolan och det känns som att jag valt rätt utbildning

 

 

Skriv gärna några rader om vad du tycker om!

I've got a friend, he's a pure-bred killing machine
He says he's waited his whole damn life for this
I knew him well when he was seventeen
Now he's a man he'll be dead by Christmas

- Nerina Pallot

 

Måndag. Jag kände mig helt förstörd när jag vaknade imorse, mina ögon var helt svullna, min hals var hes och mitt huvud snurrade. Så jag bestämde mig ganska snabbt för att stanna hemma och fortsätta sova. När jag sedan vaknade igen framåt lunch, mådde jag tusen gånger bättre igen. Jag har fortfrande lite ont i halsen och så, men jag var tillräckligt pigg för att orka göra någonting. Så jag ringde Linnea och frågade om hon ville följa med mig ner på stan och köpa födelsedagspresent till Jonathan som fyller år på onsdag. Sagt och gjort. Vid fem ringde Jonathan och sa att han och Häger var på väg ner på stan för att äta, så vi följde med dem till Gränden och åt lasagne. Så nu har jag sagt hejdå till Häger som sitter på flygplatsen här i Västerås just nu och väntar på att få åka till Afghanistan med sin pluton.
Ta hand om er.

Nu ska jag koka en kopp te för halsen och bädda ner mig i soffan och ta det lungt resten av kvällen. Så jag orkar göra ett nytt försök med att ta mig upp till skolan imorgon.

Första november. Ikväll har jag bjudit in mina fina vänner på kvällsfika. Äppelmuffins, te och trevliga samtal. En mysig avslutning på min lediga helg. Imorgon börjar en ny kurs, så nu är det nya tag som gäller. Jag kan inte säga att jag är jättetaggad, men det ska bli skönt med lite omväxling. Jag hade mer än gärna varit ledig i några dagar till, för att hitta tillbaka till motivationen. Men eftersom att det inte går så får jag göra det bästa åt situationen.

Gårdagen var riktigt lyckad. Fika på stan med mamma, syster, Sara och Häger på bästa espresso house, som äntligen har öppnat här i Västerås. På kvällen satt vi hemma hos mamma, pimplade vin, åt god middag, pratade tonårsminnen och annat livsviktigt. Vi elva tiden åkte vi upp till Skybar i Skrapan, drck drinkar och dansade till Bad day med Jonathan. En underbar kväll med mina fina vänner.

Nu ligger jag framför teven och slötittar på, På smällen, dricker grönt te och myser under täcket. Det ska jag fortsätta med en stund till, sedan ska jag hoppa in i duschen och fixa lite inför imorgon.