Sing to me your sad lullaby
Nattfjärilen har kommit
för att säga
godnatt och sov så gott
den har dansat runt i skenet
från sänglampan ett tag.
Så jag antar att det är dags
att släcka ner nu
och välkommna natten.
för att säga
godnatt och sov så gott
den har dansat runt i skenet
från sänglampan ett tag.
Så jag antar att det är dags
att släcka ner nu
och välkommna natten.
2010-09-30
Imorgon är det fredag igen och jag har knappt gått ut på hela veckan. Jag är trött på att vara förkyld och instängd i lägenheten. Tiden går så sjukt fort. Jag ser solen gå upp och ner. Upp och ner. Jag hinner knappt blinka. Imorgon vid midnatt ska min chick-lit-uppgift vara färdig, jag har skrivit en hel del idag, så förhoppningsvis hinner jag skriva färdigt det sista imorgon. Tack och lov för huvudvärkstabletter. Nu är jag helt slut...
Idag är det precis en vecka kvar tills min familj kommer på besök. Jag hoppas att allt har ordnat upp sig med protester/strejk och liknande här i Spanien då (flygen var nämligen inställda igår). Men det såg bättre ut idag, butikerna har varit öppna och sophämtarna har jobbat. Så det borde vara lugnt. Jag hoppas dessutom på att jag hinner få mina csn-pengar tills dess och att vi båda är friska...
Det känns som att jag inte har någonting att berätta så jag sätter punkt där.
På återseende.
Idag är det precis en vecka kvar tills min familj kommer på besök. Jag hoppas att allt har ordnat upp sig med protester/strejk och liknande här i Spanien då (flygen var nämligen inställda igår). Men det såg bättre ut idag, butikerna har varit öppna och sophämtarna har jobbat. Så det borde vara lugnt. Jag hoppas dessutom på att jag hinner få mina csn-pengar tills dess och att vi båda är friska...
Det känns som att jag inte har någonting att berätta så jag sätter punkt där.
På återseende.
Ett lila hus med en röd dörr
Allt snurrar. Jag hostar mer och mer. Fryser. Darrar. Huvudet känns som en blyklump. Jag bläddrar igenom mitt arkiv. Ser utvecklingen. Både bild och textmässigt. Huvudvärkstabletten börjar värka. Jag har bäddat ner mig och ska snart lägga ifrån mig datorn. Titta på en film och försöka sova bort sjukan.
Där tio kulspetsblå små siffror skriker våga utan ord
Tomma vinflaskor
bordet är fullt av alla dessa
tomma vinflaskor när jag vaknar
som en påminnelse
från en snurrig planet
Jag drack rödvin mitt på dagen
igår
och vinglade fram och tillbaka
i ditt barndomskvarter
men du kom aldrig
hem igen
På radion spelades en låt
som jag sjöng högt till
med blickarna hårt i nacken
dansade jag förbi dem
med tonårssnurr i ögonen
Jag var full
(men snälla säg ingenting till mamma)
och när jag vaknade var huvudet tjockt
av damm
och jag mindes nattens alla ljus
discolamporna i taken
hur fötterna dansade sig trötta
enda till gryningen
Dina händer trevande av åtrå
innanför mina trosor och hur
vi hånglade mot fasaden
när polisbilen körde förbi
Alkoholsnurr inne på toaletten
din hand mot min axel
samtidigt som allt spolades ner
natten blev till morgon och på bordet
står alla tomma vinflaskor kvar
som ett hån.
...
Idag skriver jag meningar som inte ens jag själv förstår mig på. Samlar snorpapper och skolarbeten på hög. Äter wok i sängen och dricker några klunkar vin på en onsdag. Men det är okej. Utanför hånar en klarblå himmel mig från takfönstret. Jag har faktiskt inte tid att vara sjuk...
Men vi har det nog ganska mysigt ändå.
Än en dag med fötterna på jorden
Här faller inte löven
i samma takt
men ändå är det snart
oktober...
Jag dricker mintte för halsen. Du sjunger in en sång från en svunnen tid. Jag ler. Vi kunde ha gått skilda vägar. Det var så nära. Men vi tog varandra i handen och idag står vi här med så många fina minnen. Soulmates never die. Visst är det fantastiskt hur livet alltid hittar nya, dolda stigar som leder framåt? Idag sitter vi i Barcelona, jag kan inte låta bli att undra vart vi befinner oss om två år. För första gången i mitt liv är jag inte rädd för framtiden. Men jag har inte bråttom någonstans. Jag är långt ifrån färdig med livet här.
Dagens bästa:
Trippelchokladmuffins och kaffe.
Annars har jag mest legat i sängen och hostat.
Nu ska jag gå ut och andas lite kvällsluft.
Annars har jag mest legat i sängen och hostat.
Nu ska jag gå ut och andas lite kvällsluft.
Det känns som måndag
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
Jag drog aldrig täcket över huvudet. Istället har jag dansat runt med sopkvasten och torkat golven och insett hur bra jag trivs i en nystädad lägenhet. Bäddad säng, ingen disk, dammfritt, var sak på sin plats, ren toalett och blanka speglar. Det fick mig på bättre humör, trots halsont och hosta. Vi har också hunnit med en fika på ett mysigt café, plugg och matlagning. Nu suger jag på en halstablett och känner mig nöjd med dagens insatser. Det blev en fin start på veckan. Med de orden lyfter jag på hatten.
Och samlat damm på min gitarr
Jag drog aldrig täcket över huvudet. Istället har jag dansat runt med sopkvasten och torkat golven och insett hur bra jag trivs i en nystädad lägenhet. Bäddad säng, ingen disk, dammfritt, var sak på sin plats, ren toalett och blanka speglar. Det fick mig på bättre humör, trots halsont och hosta. Vi har också hunnit med en fika på ett mysigt café, plugg och matlagning. Nu suger jag på en halstablett och känner mig nöjd med dagens insatser. Det blev en fin start på veckan. Med de orden lyfter jag på hatten.
Trötta rader om ingenting
Jag skriver en rad. Raderar. Skriver en till. Raderar. Jag vet inte hur jag ska formulera mig i vanlig text längre. Jag vet inte vad jag vill skriva om, att livet är fint, eller hur svårt jag har att somna om nätterna, eller hur länge jag sover om dagarna, hur mycket jag borde plugga, att Jonathan fick springa tre vändor till fruktaffären/marknaden för att han fick två ruttna avocado på rad, att jag har dragit på mig en monsterförkylning, eller att jag måste tvinga i mig te för halsen, eller att jag får ont i rumpan av att sitta i trappan för länge. Jag kanske borde dra täcket över huvudet och gömma mig tills jag har någonting vettigt att komma med. Idag stod jag i alla fall på benen innan halv elva och jag ska verkligen försöka ägna några timmar åt studier. Men helst av allt skulle jag nog vilja dra täcket över huvudet ändå...
a tribute to society
Jag tänker inte anpassa mig till allt det där. Jag tänker gå min egen väg...
ni säger att tiden rinner ut
att timglaset snart tar slut
att sanden blir dålig
som om det skulle finnas
ett bästföredatum på tiden
men jag tror inte
att det är sådär enkelt
redan som barn får vi höra
att livet är för kort
hur viktigt det är med bra betyg
ett mål i sikte
en utbildning som tar dig framåt
och ger dig ett bra jobb
vilket jobb som helst duger inte
du ska helst tjäna massvis med pengar
för att ha råd med villa
åka utomlands tre gånger per år
glida runt i en glammig sportbil
köpa märkeskläder för en students
månadsinkomst eller mer
och jobba övertid för att har råd att leva
upprepning
upprepning
upprepning
där kom det visst en vägg
pang
jag tror att det finns någonting
större i livet än allt det där
livet mäts inte i framgång
eller i pengar
det är inga måttenheter i lycka
jag är hellre fattig hela livet
och rik på kärlek
jag bor hellre i baksätet på en gammal
volkswagen med dig
och vaknar upp på franska landsbygden
och ser hela europa genom ett vindrutefönster
delar på en baguette till frukost
skriver böcker i parken
och lyssnar till din sång
samlar minnen och historier
som vi en dag kan berätta för våra barn
uppe på övervåningen till ett litet hus
på landet
vi kanske fortfarande är fattiga
men rika på kärlek
jag behöver inte en fet plånbok
för att komma framåt
jag behöver dig
när ska ni förstå
att det är er tid som tar slut?
Det här är en söndagmåndagsång
med den där bekymrade blicken
väckte du ett pärlband av gamla minnen
persiennmönster målades upp på väggen
en tidig morgon på ditt rum
mentollukten som hängde kvar i luften
från kvällen innan
lusten från två brustna hjärtan
som förenades till ett
kroppar inlindade i en sovsäck i juni
ytrepor som lagades med tiden
när vi älskade om nätterna
din telefonröst på tåget hem
och regndropparna på en
flygande landsbyggd
tiden tar liksom aldrig slut
så länge vi är två
den fortsätter
och fortsätter
och vi hittar nya minnen
som vi en dag kan ligga och tänka tillbaka på.
...
Jag tror att jag lever för det här med att skapa minnen. Det bästa jag vet är att ligga en hel dag och läsa igenom gamla blogginlägg och tänka tillbaka och minnas alla fina och tuffa dagar som har passerat. Det är vackert att kunna sätta ord på det och spara dagarna som dokument. Jag vill ha så mycket att minnas när jag är gammal och känna att faktiskt gjorde det jag ville och inte fastnade någonstans på vägen. Jag tror att livet blir vad man gör det till.
Idag är jag sjuk. Så jag tänker inte gör någonting alls. Förutom att äta glass och vila. Ta hand om er.
Som solstrålar mot min hud
Några sekvenser av lycka, 2
Jag gillar barerna i mitt kvarter
Och månen här är den vackraste som jag vet
Man kan leva ett liv här i hemlighet
Jag har helt och hållet fastnat för Thåströms texter nu på senare tid. Han är en sann poet. Jag är imponerad. Att jag aldrig lagt ner energi på att verkligen lyssna på hans texter tidigare. Shame on me.
Idag har jag på mig en blommig sommarklänning och ikväll ska vi på invigningsfest på en liten bar här i närheten. Det ska bli trevligt. Nu ska vi köpa fika och sätta oss i parken. Vi hörs.
Då är ensamhet ett ord som inte finns
»Just nu lever jag ett stilla liv
jag ser dagarna komma
sen springer dom förbi.
Jag lyssnar på Thåström.
Saknar familjen.
»Det är som långa tåg av längtan.
Tretton dagar kvar tills vi får besök.
Jag tänker på en vän.
»Att jag alltid varit stolt
Över att vara hennes vän
Säg att några av dom dar
Som vi hade med varann
Var några av de bästa
Som jag nånsin haft
Och säg att jag är ledsen
För alla fel som blev
Men att inget enda av dem
Var menat som nån slags elakhet
Jag funderar på om jag någonsin känt mig särskilt svensk.
Jag mår illa av att tänka på politik just nu
(jag blir så arg på alla som inte förstår).
Poesi kan vara jävligt vackert men också jävligt vrickat
(insikt från kursen jag läser just nu).
Jag älskar att sitta i parken, inlindad i en filt och lyssna till din gitarr
och dina gitarrfingertoppar mot min kind.
Jag har blivit vegetarian och gått ner i vikt.
Lala lala lala la.
Glasstället bredvid oss säljer väldigt god italiensk glass.
Jag vill starta ett fotoprojekt.
»Kärlek är för dom, dom som har tur.
Vad kan vi om sånt?
Idag har jag upplevt några sekvenser av lycka.
Min lycka,
under ett olivträd.
»Då är ensamhet ett ord som inte finns.
jag ser dagarna komma
sen springer dom förbi.
Jag lyssnar på Thåström.
Saknar familjen.
»Det är som långa tåg av längtan.
Tretton dagar kvar tills vi får besök.
Jag tänker på en vän.
»Att jag alltid varit stolt
Över att vara hennes vän
Säg att några av dom dar
Som vi hade med varann
Var några av de bästa
Som jag nånsin haft
Och säg att jag är ledsen
För alla fel som blev
Men att inget enda av dem
Var menat som nån slags elakhet
Jag funderar på om jag någonsin känt mig särskilt svensk.
Jag mår illa av att tänka på politik just nu
(jag blir så arg på alla som inte förstår).
Poesi kan vara jävligt vackert men också jävligt vrickat
(insikt från kursen jag läser just nu).
Jag älskar att sitta i parken, inlindad i en filt och lyssna till din gitarr
och dina gitarrfingertoppar mot min kind.
Jag har blivit vegetarian och gått ner i vikt.
Lala lala lala la.
Glasstället bredvid oss säljer väldigt god italiensk glass.
Jag vill starta ett fotoprojekt.
»Kärlek är för dom, dom som har tur.
Vad kan vi om sånt?
Idag har jag upplevt några sekvenser av lycka.
Min lycka,
under ett olivträd.
»Då är ensamhet ett ord som inte finns.
Några sekvenser av lycka
Under ett olivträd...
Och du tystnar om natten
Du gör mig lugn när alla ljusen har släckts
Bara en sekund då är Jag nästan perfekt.
»Kent
Ordkarusell
»
ta min hand och håll den hårt
innan vi tappar greppet båda två.
»
du flätar tiden och försker få den att gå ihop
med du misslyckas hela tiden.
du vet väl att den aldrig
räcker till ändå?
»
varför gömmer jag mig bakom boktäver
som är för stora för mig själv...?
»
kan du inte förklara så att jag förstår
en gång, sen lovar jag att sluta tjata.
Macarones
Nu:
Regnsmatter mot fönsterrutan. Inspiration i form av Haruki Murakami. Penna och skrivbok och kaffe...
Inga artighetsfraser eller prat om vädret
Idag har vi pratat politik och ätit croissanter med marmelad.
Valresultatet kom inte som en chock direkt,
men jag hade ändå hoppats på förbättring.
Det kanske är bäst att stanna här, tills det politiska klimatet i Sverige har förändrats.
Jag är inte det minsta stolt över att vara svensk idag...
Valresultatet kom inte som en chock direkt,
men jag hade ändå hoppats på förbättring.
Det kanske är bäst att stanna här, tills det politiska klimatet i Sverige har förändrats.
Jag är inte det minsta stolt över att vara svensk idag...
Söndagsord
Jag har lyssnat på Edith Backlund idag, därav citatet i bilden. I övrigt har vi bara njutit av livet. Varit en del av atmosfären. Jag har solat och läst fina rader och du har skrivit ner dina nya sångtexter i ett block från i början av femtiotalet som vi hittade på Enchants. Såhär lät det ett tag i parken:
Jag kan höra trummor en bit bort. Min blick har fastnat på ett par som tränar circuskonster och akrobatik. Själv funderar jag på hur man beskriver Timotej som fladdrar i vinden ovanför ett klövertäcke. Det är fint idag. En lite för perfekt söndag. I en lite för perfekt tillvaro. Jag gillar att alla är så enkla och bohemiska här. Det hör liksom till.
Igår färgade jag håret i en lite rödare ton och spenderade kvällen på en mysig cocktailbar några kvarter bort. Jag försöker sätta ord på tillvaron så gott det går, men det är en svår känsla att förmedla. Ibland önskar jag att ni kunde se det jag ser.
För att slinka in på någonting helt annat så hoppas jag för Sveriges skull att det blir regeringsbyte ikväll. Heja rödgrön! (ingen vill leva i ett kapitalistiskt samhälle, egentligen).
Textbook stuff
Jag somnade till ett skyfall och vaknade till ett annat. Idag har det varit ännu en gråmulen dag här i Barcelona så jag har ängat dagen åt studier och prickat av saker på min lilla lista över måsten. Varför är det alltid så att orden försvinner, när man ska formulera dem? Typiskt.
Jag trodde att jag hade någonting att säga
men orden försvann i samma stund som
jag tänkte skriva ner dem...
Kanske är det så att det jag vill ha sagt
är för stort, för några få rader?
Jag hörde sånger i mitt huvud
Det regnade idag och precis som Melissa Horn sjunger så finns det en mening med det. Graderna lyckades ta sig ner till tjugograder och molnen har varit tunga och gråa hela dagen. Jag strosade omkring i jeansskjorta, strumpbyxor och Converse på fötterna för första gången den här hösten. Vi har skrivit upp oss på en gratiskurs i katalanska som börjar den fjärde oktober. Jag längtar. När vi kom hem lagade vi mat och efter en stund upptäckte vi att det läckte in vatten från fönstret. Avloppet ute på terrassen hade täppts igen, så jag fick krypa ut i regnet och gräva bort lite löv som hade hamnat där.
Nu lyssnar jag på Melissa Horn blandat med Jonathans första låt <lyssna här!> och fortsätter att skriva på min roman (förhoppningsvis blir det en med både början och slut...)
Färgstarkt
Även här börjar träden byta färg. Från grönt till gult. Solen värmer fortfarande lika mycket, men vindarna är svalare mot huden. En dag frös jag när det var tjugofyra grader. De senaste dagarna har vi spenderat i parker. I jakten på inspiration. Jag har skrivit och läst Sputnikälskling. Livet känns underbart. Det här är verkligen en plats för konstnärer. Överallts ser man människor som skriver, läser, spelar gitarr, dansar eller bara ligger och softar. Det finns liksom ingen stress.
Förhoppningsvis börjar vi på en kurs i Katalanska på måndag.
och jag undrar om man någonsin kommer vilja åka hem igen...
Jag lovar dig min vän
Jag somnar med ett pirr i magen
till din refräng, det var skönt att ha det sagt.
Som att klara upp en strid vi aldrig stridit.
Nu var tystnaden bruten.
Snart kommer livet att se annorlunda ut,
men mina minnen blir desamma,
Livet tar nya vändningar hela tiden.
Jag har lärt mig att det är så det är
att leva livet...
Vi hade ingenting att förlora. Ingenting att försvara. Vi blev dem som gick vidare. Jag kan sakna vissa stunder och jag längtar fortfarande bort. Men vem bli någonsin nöjd? Godnatt.
till din refräng, det var skönt att ha det sagt.
Som att klara upp en strid vi aldrig stridit.
Nu var tystnaden bruten.
Snart kommer livet att se annorlunda ut,
men mina minnen blir desamma,
Livet tar nya vändningar hela tiden.
Jag har lärt mig att det är så det är
att leva livet...
Vi hade ingenting att förlora. Ingenting att försvara. Vi blev dem som gick vidare. Jag kan sakna vissa stunder och jag längtar fortfarande bort. Men vem bli någonsin nöjd? Godnatt.
Töcken
Jag har stängt in mig i mitt kreativa lilla töcken de senaste dagarna och skrivit sida efter sida. Jag är den sortens människa som måste formulera världen på papper för att förstå den.
Idag ska jag ta mit ut i världen och se mig omkring efter ny inspiration. Sätta mig på en bänk och studera människors rörelsemönster eller bara andas in livet. Skriva små snirkliga anteckningar i min röda bok och bara strosa omkring.
Ps. Min söta vän Sandra påminde mig precis om att det är min namnsdag idag!
När orden får liv
Jag har låtit dagarna ha sin gång och låtit känslorna bubbla över. Jag har låtit dagarna gå förbi, utan att försöka placera dem i speciella fack eller skriva ner dem. Det finns dagar, då jag skriver på annat håll. De är väldigt sällsynta och jag måste ta vara på varenda liten sekund. Tre dagar senare är jag elva sidor rikare. Kanske är det början på en ny skrivarperiod...?
Den är välkommen i sådant fall.
Annars har jag gått långa promenader, badat i höga vågor, sett löv falla från träden, fyllt ut påslakanet med ett överkast, druckit kaffe på terrassen, ätit Ben&Jerrys och kämpat mot mina inre demoner som klagar på mitt skrivande. Punkt.
Våra hjärtan slår lika hårda slag
Mitt hjärta är tomt på ord idag. Gårdagens upplevelse fick mig att sväva ovanför marken. Vi hade en underbar kväll uppe på Montjuïc. Vandrade omkring i parker i flera timmar och avslutningsvis beundrade vi den stora ljusshowen, närmare bestämt en jättestor fontän som dansar till musik i alla möjliga färgkombinationer. Det var magiskt.
Idag har vi gått en promenad till affären och handlat lite allt möjligt. Nu ligger jag i sängen och redigerar lite bilder, läser en bok och försöker hitta ny inspiration. Ikväll ska vi laga vegetariska buritos och mysa. Ps. Tack för alla fina presentationer som ni delade med er av igår. Jag fick en fin lässtund när vi kom hem.
Berätta om dig själv!
Jag vet att det är många som tittar in här varje dag, men att bara få av er kommenterar. Så därför tänkte jag att det vore roligt om ni som inte säger så mycket (och ni andra också, såklart), ville säga hej och berätta lite om er själva samt säga varför ni tittar in på just min blogg.
Make me happy!
Systra mi
Idag fyller den här sötnosen 21 år. GRATTIS.
Jag hade såklart velat ge dig en finare present, men det får bli när ni kommer och hälsar på. Då ska vi fira både dig och mig. Inte sant?
Hoppas du får en fin födelsedag.
Många pussar och kramar från oss båda.
Ps. jag hoppas du inte blir sur på grund av bilden, jag hade inte så många att välja på Ds.
Arkiverat
Jag har rensat i arkivet under kvällskvisten.
Dessa bilder är tagna 24 september 2009.
Dessa bilder är tagna 24 september 2009.
Nu: citronte på terrassen, tre Valeriana, Eric Satie och Norwegian Wood.
Someone like me
Klockan fyra klickade jag på skicka och min hemtenta flög iväg på rättning. Hejdå, språkhistoria! Nu är jag lite visare gällande språkepoker, gammalstavning, stavningsreformer och en hel del annat. Jag har också lärt mig att det är första och sista kursen i språkhistoria som jag tar mig an. I fortsättningen kommer jag att hålla mig till mina ämnesområden. Det känns mer hemma. Fast egentligen har jag nog aldrig känt mig särskilt hemma på högskolan. Det finns så mycket annat i livet än att samla poäng och vinna prestige. Jag önskar att jag kunde skriva mer om det här, men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Kanske en annan gång.
Jag har ingen plan över hur jag ska lyckas i livet, men jag tror på att mina drömmar kommer att ta mig dit jag vill. Du sa en gång att livet inte går att planera för såna som vi. Jag tror du har rätt. För jag har aldrig varit särskilt bra på det. Livet blir ändå aldrig som man tänkt sig. Inte för mig åtminstone.
...
Vi fick en mysig eftermiddag, vi åt buffé på Frec Co (en ny favorit), köpte Valeriana på apoteket och nu är det dags att knyta på sig joggingdojjorna för att gå ut och springa en stund. Det börjar bli skönare på kvällarna här nu, vilket är perfekt för små joggingturer.
Tänkvärt
"To live a creative life, we must lose
our fear of being wrong."
2010-09-08
Jag vaknade innan elva idag i en sval lägenhet. Jag frös nästan, vilket är första gången sedan vi kom hit. Regnet igårkväll måste ha gjort sitt. Men jag antar att det är varmt ute även idag. Kaffet är uppdrucket och jag sitter och pillar med lite bilder i photoshop, men jag har slut på redigeringsidéer. Jag känner mig pigg för första gången sedan i fredags, så jag ska skriva klart det sista på omtentan och ta mig ut på eftermiddagen. Sounds like a plan.
Sleepless once again
Klockan slog precis tolv. Det är vemodigt. Jag vill så gärna sova en hel natt, ostört. Men jag är rädd för att sova, för att ligga vaken, för tankarna som dyker upp, för ångesten som lätt hälsar på och för tårarna. Fast jag är nog ganska bra vän med tårarna, jag brukar bli lugnare efteråt. Jag vet inte hur sömnrubbningarna kunde dyka upp igen, helt plötsligt. Allting är en aning snurrigt just nu. För lite sömn och en hög med skolarbeten är inte en sån bra kombination. Jag hoppas verkligen att det går över...
bara för att jag gillar blåsippor så mycket.
De senaste dygnen har jag: ritat luftballonger på handleden, pussats i regnet, legat vaken en hel natt, tittat på stjärnorna från terrassen, sovit från åtta till ett, pluggat, pluggat och pluggat, blivit förvirrad, haft ihållande huvudvärk, druckit varm sagochoklad klockan fem på morgonen, pratat om mina lustiga tankar mitt i natten och jag blir lika glad varje gång du förstår mig, ätit Ben & Jerrys och pizza, läst 50 sidor i en bok, skrivit anteckningar, ritat moln och fåglar i mitt skrivblock och försökt leva så gott det går. Men ändå har tiden stått still, dagarna känns helt värdelösa när man inte kan sova på natten. Jag blir trött och lite ledsen. På allt, på samma gång.
bara för att jag gillar blåsippor så mycket.
De senaste dygnen har jag: ritat luftballonger på handleden, pussats i regnet, legat vaken en hel natt, tittat på stjärnorna från terrassen, sovit från åtta till ett, pluggat, pluggat och pluggat, blivit förvirrad, haft ihållande huvudvärk, druckit varm sagochoklad klockan fem på morgonen, pratat om mina lustiga tankar mitt i natten och jag blir lika glad varje gång du förstår mig, ätit Ben & Jerrys och pizza, läst 50 sidor i en bok, skrivit anteckningar, ritat moln och fåglar i mitt skrivblock och försökt leva så gott det går. Men ändå har tiden stått still, dagarna känns helt värdelösa när man inte kan sova på natten. Jag blir trött och lite ledsen. På allt, på samma gång.
Kvällsljus
Ikväll har vi promenerat upp för en lång backe till Parc Güell, för att blicka ut över Barcelona i kvällsljus. Det var vackert och ett minneskort till blev fyllt (jag badar i bilder just nu). Vi pussades vid mosaikbänkarna och hade det fint. Nu ska jag försöka sova. Puss.
En haltande, klumpig für elise
Jag är hängig idag. Somnlösanätter har blivit rutin. Jag blir smått galen.
Vi kanske borde leta upp ett söndagsöppet apotek och fråga efter sömnmedel.
Jag orkar inte ligga vaken och vrida på mig hela nätterna längre. Tre nätter räcker.
Jag spelade gitarr tills det blev ljus ute. Sen somnade jag nångång vid åtta
och vaknade igen vid halv ett. Nu pysslar vi på varsitt håll.
Du byter strängar och jag tränar på mina fyra ackord som du lärde mig inatt.
Första versen och refrängen till Utan dina andetag, går på repeat.
men jag undrar om jag nångång kommer att bli duktig
(fast det var inte riktigt det som var poängen...)
Time to start living a true bohemian lifestyle
Idag har jag sovit till klockan tre, suttit på en musikaffär hela eftrmiddagen och lyssnat på när Jonathan provat olika gitarrer och agerat smakråd efter utseende. Det blev en väldigt fin akustisk sak, så nu ska jag också försöka lära mig spela (om jag kan, jag har aldrig varit särskilt musikalisk). Ätit wok från ett nytt ställe, men konstaterat att det gamla är bättre, upptäckt att vi bara har 2000 kronor kvar att leva på den här månaden och insett att jag verkligen måste plugga hårt kommande vecka för att samla ihop missade högskolepoäng.
Vi hade egentligen tänkt gå på bio ikväll men vi struntade i det. Istället knöt vi på oss joggingskorna och sprang längst Diagonal. Nu har vi precis ätit vattenmelon och jag antar att jag kommer att få lyssna på Jonathans klinkande hela kvällen. Så jag får väl helt enkelt försöka sysselsätta mig med någonting annat. Vilket inte blir särskilt svårt...
Två hjärtan med samma minnen
Jag ville bara säga det igen. Så att du vet.
Det kan aldrig bli för många gånger.
Jag älskar dig.
Jag vrider mig på nålar
Vi gick och la oss precis innan klockan tre. Ett tag känndes det som om den här staden adrig skulle gå och lägga sig. Jag hörde de ekande skratten, någon som klappade händerna och ljud från torget. Jag kunde inte förmå mig att somna. Timmarna gick. Ångesten kröp sig närmare och la sig bredvid mig på huvudkudden. Benen började klia. Världen hade tystnat. Du hade somnat till och från. Jag tror att jag väckte dig. Du viskade såja, älskling och höll om mig. Du visste att jag inte skulle kunna somna och föreslog att vi skulle sätta på en film. Du fixade allt som vanligt. Ps. I love you rullade igång efter mina önskemål. Jag grät mer än vanligt. Kände igen mig mer än vanligt. Och känslan av att jag kanske skulle förlora dig någongång fick mig att krypa allt närmre. Men du sa: Jag är fortfarande helt övertygad om att du kommer att dö innan mig. Och jag sa: Det hoppas jag verkligen!
Filmen är slut. Vi har ätit spagetti och tomatsås i sängen. Jag har skrivit ner mina rader som jag försökt memorera hela natten. Inlindad i mitt påslakan på övesrsta trappsteget och hört fåglarna viska godmorgon. Grannarna lämnar lägenheten, staden vaknar sakta men säkert till liv och jag har fortfarande inte somnat. Temperaturen börjar stiga, himmlen är redan blå. Dagen är här. Nu är bara frågan ifall jag ska försöka gå och lägga mig och sova några timmar eller vara vaken tills jag inte orkar stå på benen längre?
Filmen är slut. Vi har ätit spagetti och tomatsås i sängen. Jag har skrivit ner mina rader som jag försökt memorera hela natten. Inlindad i mitt påslakan på övesrsta trappsteget och hört fåglarna viska godmorgon. Grannarna lämnar lägenheten, staden vaknar sakta men säkert till liv och jag har fortfarande inte somnat. Temperaturen börjar stiga, himmlen är redan blå. Dagen är här. Nu är bara frågan ifall jag ska försöka gå och lägga mig och sova några timmar eller vara vaken tills jag inte orkar stå på benen längre?
Jag ville fånga dina andetag
Jag vill skapa någonting. Någonting betydelsefullt. Någonting fast. Någonting som går att bläddra i. Jag vet att jag har tiden. Men jag vet inte om jag är redo.
...
I natt sov vi i varandras armar som om världen vore felfri. Och jag hoppades att känslan alltid skulle finnas kvar och att världen vore vackrare. Inte för att min värld är ful. Utan för att det finns så mycket ondska där ute som lätt hamnar i glömska.
Ibland är nog livet lite för bra.
2010-09-03
Idag har det varit riktig sommarvärme igen. Men jag blev glad när jag vaknade imorse och såg att solen tittade in. Jag har förstått att sommaren tog slut alldeles för fort där hemma. Men det skulle gärna få vara lite svalare. Inte så varmt så att svetten sprutar så fort man går utanför dörren. Tjugofem grader skulle vara lagom.
Vi hade ingen aning om vad vi skulle hitta på när vi gick upp, men det blev en långpromenad till Enchants. En alltiallao-marknad, där man kan hitta allt från fina burkar, kameror, klockur till verktyg, dammsugare, hygigenartiklar och kläder. Det mesta finns om man letar noga. Idag köpte jag två söta burkar och en nyckelknippa med gamla nycklar. När vi var där första gången köpte jag klockan och anteckningsboken som jag fotograferat här. Det jag letar efter nu är en analog kamera, ett klockur, en skrivmaskin skulle vara fint också om det inte vore så dyrt och en del andra fina småsaker att ta kort på.
Nu dricker jag ett glas vin och redigerar ett drös med bilder. Jag har en del på lager. Jag blev nykär i mitt macroobjektiv idag, som jag konstigt nog inte använder så ofta. Så det blev en hel del macrobilder.
Där ute finns en värld av långa nätter
Det finns så mycket vackert i livet
men ibland rasar jag samman
jag tror att livet kan vara för stort för mig ibland
att vissa saker händer lite väl snabbt.
Jag är inte ledsen längre
men ibland kommer alla känslor på en och samma gång
det är bara jag, sådan jag är
jag har lärt mig leva med åren
och stunderna är inte längre lika långvariga
det går framåt hela tiden
jag har lärt mig mycket om mig själv.
Jag kommer nog alltid förbli densamma
var på jorden jag än befinner mig
jag älskar livet här, det är bra för mig
jag känner mig mer levande
men det betyder inte att jag inte kan fastna
i negativa tankebanor och ångestladdade känslor,
de följer liksom med i mitt bagage.
Jag har alltid haft väldigt svårt att veta hur jag ska få ihop allt
livet är ett stort puzzel och det finns så många bitar som ska passa
jag har aldrig varit särskilt bra på struktur
det är nog därför det lätt blir kaos i mitt lilla huvud.
Som en elektrisk chock genom skelettet
Jag ligger vaken halva natten
tänker ingenting
jag ligger vaken hela natten
och tänker på alla fel
på alla sprickor
på om jag går att sätta ihop
trassel
Vi pratade om mig i natt
och jag grät för första gången
sedan vi kom hit
jag ville bli av med känslan
och det fungerade.
...
Världen kändes annorlunda när jag vaknade imorse. Jag kände mig hel. Himmlen har varit grå hela dagen. Det känns mysigt på något sätt. Lite som höst. Jag fotograferade några timmar tidigare. Nu har vi precis ätit och lagat mat tillsammans. Det blev en supergod vegetarisk, currygryta med svart ris. Ikväll ska jag försöka plugga lite och redigera bilder i pauserna.
Running up that hill
Jag blir bara mer och mer förälskad i den här staden för varje dag som går. Jag tror att det är lätt att fastna här. Livet känns mer värdefullt. Jag tror man måste vara här för att förstå vad jag menar.
Idag har vi letat efter träningsskor på Corte Inglés och till slut hittade vi ett varsitt par. Efter det gick vi ner till strandpromenaden och sprang en bra bit längst med havet. Det känndes fantastiskt. Jag vet inte om ni kommer ihåg att jag skrev någongång i juni att jag skulle börja springa (det har såklart inte blivit av), men vi tänkte börja med det nu (förutsatt att det inte är för varmt ute).
Vi lyckades ta oss så långt bort att vi hittade till en ny strand som vi läst mycket om på internet, Mar Bella. Där slängde vi av oss kläderna och badade nakna på en nudiststrand i kvällssolen. Det var nästan folktomt längst stränderna idag, det verkar inte vara så många som badar när det är lite mulet. Men det klarnade upp och vi hade det jättemysigt. Ikväll känner jag för att skriva långa meningar och pyssa med någonting i photoshop.
Ps. Det känns verkligen inte som första september idag Ds.